Fördomar och gruppfientlighet är en utmaning för skolan på flera nivåer: från kränkningar i klassrummet till skolans uppdrag att förbereda eleverna på att delta i framtidens samhälle.

För det första handlar det om skolans ansvar att arbeta aktivt för en god skolmiljö. Enligt svensk skollag ska utbildningen utformas så att alla elever får uppleva trygghet och studiero i skolan. Fördomar och gruppfientlighet är däremot exkluderande och skapar otrygghet. När gruppfientlighet tar sig i uttryck i kränkande ord eller handlingar har du som arbetar på skolan en skyldighet att agera och anmäla. Skolan ska ha rutiner för vad du ska göra i detta läge.

För det andra är eleverna också deltagare i samhället på fritiden, genom idrottsaktiviteter, på nätet, vid sociala evenemang etc. Skolan har även här en roll att fylla genom att påverka och stimulera eleverna till inkludering och deltagande, även om de formella kraven på skolan inte är lika starka här som i undervisningssituationen.

För det tredje är det skolans mål att bidra till att eleverna tillägnar sig värderingar, attityder, kunskaper och färdigheter som behövs för att kunna delta i samhället. De svenska läroplanerna lyfter i kapitel 1 fram de demokratiska värderingar som skolan ska förankra och förmedla, liksom ansvaret att bemöta främlingsfientlighet och intolerans med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser.  I målen för utbildningarna (kap 2) återkommer och konkretiseras elevernas utveckling av kunskaper och värden, där flera kopplingar finns till det demokratiska samhället, mångfald och vetenskapligt tänkande.

Vad verkar förebyggande mot antisemitism, rasism och odemokratiska attityder? Hur kan lärare och skola stärka arbetet med inkluderande arbetsmiljö? Dembra är utformat utifrån forskningsbaserade svar på dessa två frågor, sammanfattade i Dembras fem principer:

Inkludering och deltagande

Exkluderande attityder och fördomar om ”de andra” ger en känsla av identitet och tillhörighet till vi-gruppen. Det betyder att förebyggande måste erbjuda en bra och inkluderande gemenskap som inte bygger på negativa föreställningar om de andra. Därför är skolans arbete med demokrati, elevers delaktighet och inkludering centrala delar för att förebygga marginalisering, diskriminering och trakasserier.

Kunskap, kritiskt tänkande och nyfikenhet

Gruppfientlighet knyter an både till historiska och aktuella föreställningar i samhället. Kunskap om dessa krävs för att kunna tolka, förebygga och hantera attityder i skolan när sådana föreställningar kommer till uttryck. Nyfikenhet är en viktig egenskap som motiverar till att vilja skaffa sig nya kunskaper i mötet med nya och kanske okända fenomen. Exkluderande attityder och extremistiska ideologier bygger på stereotyper, ensidiga och ofta konspiratoriska världsbilder. Kritiskt tänkande och reflektion kan utmana och nyansera fastlåsta föreställningar. Att kunskap, nyfikenhet och kritiskt tänkande är viktiga redskap för förebyggande innebär att skolans kärnverksamhet, i sig själv är förebyggande.

Interkulturell kompetens (mångfaldskompetens)

Elever och lärare behöver kompetens för att tolka, kommunicera och handla i en kontext av mångfald. För förebyggande är målet inte att känna till skillnader mellan grupper, såsom den flerkulturella pedagogiken i Storbritannien definierade det på 1990-talet. Interkulturell kompetens innebär snarare att målet är beredskap att hitta, acceptera och reflektera över såväl skillnader som likheter, inte bara mellan utan även inom olika grupper.

Ägarskap och förankring

Lärare och skolledning måste själva definiera skolans behov utifrån erfarenheter från egen praxis och skolvardag. Ägarskap och motivation är förutsättningar för utveckling, och skolorna ansvarar själva för åtgärderna som beslutas. Förankring i skolans planer, långsiktighet och integrering i skolans övriga arbete är viktiga faktorer för att vidareutveckla det förebyggande arbetet. Ämnesmaterial, metod och pedagogiska upplägg som upplevs som relevanta och aktuella i lärarnas vardag skapar motivation och vilja att prova på.

Skolan som helhet

Skolledningens och lärarnas förebyggande arbete ger bäst effekt om det genomsyrar alla skolans nivåer, från individuella kunskaper, färdigheter och attityder till undervisning, skolledning och skolans samarbetspartners, såsom föräldrarna och lokalsamhället.

Skolans förebyggande arbete har mycket större chans att lyckas både på kort och lång sikt om ledningen och alla anställda samarbetar för att utveckla skolans samlade kunskap, attityder och färdigheter när det gäller lärande, undervisning och samarbete. ”Skolan” är i detta sammanhang alla som är knutna till skolan i en eller annan roll: skolledare, lärare, andra anställda, elever och dessutom samarbetspartners som föräldrar och andra i lokalsamhället.

Effekten av sådan övergripande skolutveckling – även kallad skolbaserad kompetensutveckling – är väldokumenterad. Forskning om kompetensutveckling i skolan har pekat på flera faktorer som bidrar till att skapa en varaktig förändring (se bland annat Postholm 2012, Flygare et al 2011).

I Dembra använder vi en modell med fem nivåer för utveckling i skolan:

Nivå 1: Kompetens hos lärare och ledning

Förebyggande börjar med den enskildas lärande och principen att lära om, för och genom. Det är viktigt att lära sig om antisemitism, rasism och annan diskriminering för att kunna förebygga dessa fenomen i skolvardagen. Samtidigt är det viktigt att förebygga diskriminering genom demokratiska principer som öppen debatt, deltagande och medbestämmande.

Lärare lär bäst genom erfarenheter från och reflektion över egen praxis. Detta förutsätter en vilja att lära sig att förändra handlingsmönster utifrån nya insikter. Detta gäller även i det förebyggande arbetet. Gemenskapen och en bra lärandekultur i lärarkollegiet på varje skola är viktiga.

Nivå 2: Undervisningen i klassrummet

Klassrummet ska vara en trygg arena för meningsskiljaktigheter och demokratisk träning. Det är viktigt att demokratiska principer som deltagande oberoende av bakgrund, ömsesidig respekt och öppen debatt kombineras med aktiverande och engagerande undervisningsmetoder som bygger på kunskap, reflektion och goda relationer.

Klassrummet ska vara en trygg arena för meningsskiljaktigheter och demokratisk träning.

Kärnverksamheten i skolan är själva undervisningen. Detta arbete är också viktigt när det gäller förebyggande av gruppfientlighet. I undervisningen går det att använda övningar och material som lämpar sig för ett förebyggande syfte, såsom Dembras utbildningsresurser. Men förebyggande sker även i annan undervisning, både genom att läraren inkluderar eleverna, lyssnar på dem och ger dem möjlighet att påverka och genom att kritiskt tänkande övas inom alla ämnen.

Nivå 3: Skolkultur

En öppen och demokratisk skolkultur som omfattar relationer mellan ledning, lärare, elever och föräldrar är en nödvändig utgångspunkt för ett systematiskt och övergripande förebyggande arbete.

Varaktig utveckling bör utgå från skolans egna upplevelser och erfarenheter och förutsätter insatser över tid.

Det finns ingen formel för hur detta bäst kan åstadkommas eftersom varje skola är unik när det gäller elevsammansättning, storlek, erfarenheter etc. En viktig princip är ändå att en varaktig utveckling bör utgå från skolans egna upplevelser och erfarenheter och förutsätter insatser över tid – lösryckta och färdiga satsningar har sällan en varaktig effekt.

Nivå 4: Ledning

Skolbaserad kompetensutveckling kräver tydlig och målinriktad skolledning. Det gäller även skolans förebyggande arbete. Om skolans insats ska ha någon effekt, måste ledningen engagera sig i projektet och ge det sitt stöd.

Denna nivå inkluderar även överordnade planer och långsiktigt arbete. Arbete med skolans ordningsregler eller plan mot kränkande behandling, är viktiga områden för det förebyggande arbetet.

Nivå 5: Skolans samarbetspartners

Skolan existerar inte i ett vakuum. I det förebyggande arbetet är det viktigt att involvera vårdnadshavare och aktörer i lokalsamhället. Erfarenhetsutbyte och samarbete med andra skolor bidrar dessutom till att främja utveckling även när det gäller det förebyggande arbetet. Stöd från externa kompetensmiljöer kan också bidra positivt, förutsatt att dessa miljöer utgår från skolans egen situation istället för att leverera färdiga recept.

Skolan existerar inte i ett vakuum. Därför är det viktigt att involvera vårdnadshavare och aktörer i lokalsamhället.

Det råder inget motsatsförhållande mellan kunskaps- och färdighetsförmedling å ena sidan och arbete för klassrums- och skolmiljö å andra sidan. Alla behöver både kunskap för att känna igen kränkningar, såväl som färdigheter för att förebygga, bemöta och motarbeta sådana fenomen. För att åstadkomma utveckling på skolan, krävs det att ledningen och alla medarbetare deltar i en process vars mål är att stärka skolans samlade demokratiska beredskap för att förebygga diskriminerande attityder och beteende.

Hela skolans arbete med demokrati, elevmedverkan och inkludering är positivt för det förebyggande arbetet. Skolan ska lära ut demokrati till eleverna för att de ska kunna delta i framtidens demokratiska samhälle. Men demokrati är också en resurs som eleverna kan lära sig genom. I sin skolvardag bör eleverna få uppleva och få egen erfarenhet av en demokratisk kultur där alla har en röst och majoriteten lyssnar på minoriteten. Exempel på sådant de kan lära sig genom demokrati är respekt för olikheter, inkludering och vilja att stå upp mot exkludering och uteslutning.

Skolan som ”oenighetsgemenskap”

Demokrati är inte bara enighet och harmoni, den kan även rymma kamp om resurser, intressemotsättningar och kompromisser. Skolan är på många sätt en mikrovariant av ett samhälle. Lars Laird Iversen har kallat detta för en ”oenighetsgemenskap” – en känsla av gemenskap och tillhörighet till en grupp som faktiskt rymmer stor oenighet. Iversen pekar på skolan som en institution med unika möjligheter just för att odla gemenskap trots oenighet. I klassen kan eleverna utveckla en trygg identitet som inte bygger på hat och stämpling av andra.

I det förebyggande arbetet har inkludering och deltagande en stor betydelse. Det får konkreta konsekvenser för hur du bör tackla fördomsfulla uttalanden i klassen. Om det är någon som blir kränkt av ett uttalande måste detta stoppas omedelbart. Ofta finns det dock inte en mottagare eller ett mål för det fördomsfulla eller hatiska uttalandet i klassrummet, utan är mer generella uttalanden. I så fall bör läraren se till att den som gör sådana uttalanden inkluderas istället för att exkluderas, både genom lärarens omedelbara reaktion och genom vidare hantering i skolan. Då är tillrättavisning inte alltid den bästa reaktionen, trots att man som lärare kan känna ett behov av att tydligt säga ifrån om vad som är acceptabelt och vad som inte är det. Men det är inte självklart att denna reaktion och hantering är det som bäst förebygger fördomar, snarare tvärtom.

Lärarens hantering av det hatiska uttalandet i klassrummet bör styras av om eleven är trygg och inkluderad i gemenskapen eller inte.

Hur man som lärare konkret kan reagera på sådana uttalanden har Solveig Moldrheim skrivit om i artikeln ”Kløkt og fordom”. Om attitydförändring i klassrummet. Hon pekar på att läraren bör hantera situationen på ett sätt om eleven är trygg och väl inkluderad i gemenskapen, och ett annat sätt om eleven befinner sig i utkanten och inte är tryggt inkluderad. I det första fallet kan det vara på sin plats att direkt avvisa det hatiska uttalandet. I det senare fallet kommer en sådan tillrättavisning att kunna stöta bort eleven och därmed skapa en grogrund för ytterligare fördomar hos den berörda eleven. Istället rekommenderar hon att försöka upptäcka en intention eller annat i elevens uttalande som det går att bekräfta, så att det blir möjligt att bekräfta eleven utan att bekräfta det hatiska i det som sägs.